when love

Idag var det snyggingar-på-spårvagnen-dagen. Jag gick på musikvägen helt ovetande om vilken underbar spårvagns resa jag skulle få uppleva. När jag kommer på inser jag att det sitter två gudar till killar på spårvagnen och jag slår mig ned längst bak för att få bra utsikt, sedan fortsätter spårvagen att fyllas på av gudomligt vackra människor och tillslut sitter det bara massa killar runt om kring mig och då vet jag att jag är en lycklig liten flika på sjuans spårvagn och vill hemst gärna sitta kvar så länge som möjligt.

Men såklart måste man ju någon gång gå av och det gör jag också, lyckligt vetande att det är något utav den vackraste folksamlingen jag någonsin mött på en spårvagn. Jag funderar på att pricka in samma tid, dag och spårvagn nästa vecka men antagligen utan samma resultat.

Och såklart vill Lina skriva av sig om denna totalt onödiga berättelsen här, jag undrar ibland varför ni ens skulle orka läsa mer en första menningen men vackra människor är fint att skriva om.